Harry Nordströms återkommande rollfigur Moschin älskades av publiken. Moschin var sytningshjon på Arstu och hade en förkärlek för starka drycker. Men Moschin, som betyder "morfar" på gammaldags Nybydialekt, var också en varmhjärtad äldre man som i pjäserna såg till att alla hade det så bra som möjligt.
Harry Nordström var en mycket duktig sångare, som i pjäserna ofta framträdde med visor som berättade om Moschinas vardag och ungdom. "Moschinas ungdomsminnen" nådde störst framgång av alla Bykistonvisor. År 1987 låg den etta på Rundradions topplista Sommartoppen en stor del av sommaren.
Moshinas ungdomsminnen från Ur Bykiston framförd av Harry Nordström. Inspelningen finns på CD-skivan Samlade visdomar ur Bykiston.
Ett resultat av framgångarna på topplistan var att Harry senare under hösten blev inbjuden att framföra visan under en konsert i Finlandiahuset i Helsingfors. Han berättade efteråt om publikens förvånade reaktioner då en liten grå farbror med vadmalsbyxor, slokhatt och pipa i handen klev in på scenen i den flotta konsertsalen och började sjunga på obegriplig österbottniska. Harry tyckte att det hela var väldigt lyckat!
En av orsakerna till populariteten var utan tvivel att Harry verkligen älskade att spela teater. Det fanns ingen som njöt som han och som kunde tindra med ögonen så effektivt då han stod där på scenen med pipan i hand och underhöll publiken med sång. Han sätt att leva sig in i sångtexterna får lyssnaren att verkligen tror på det han sjunger.
1. Godda gått fålk, ni tjendär mieg, Aaschtu-Moschin jenn.
Tå ja va ong fö laang sedan så vaa ja glaad å snell.
Nu ha ja vaali enkling å kallas syttningsgåbb,
ja arbetar i vielidre å haar e passlit jåbb.2. He fanns så mytji flickår förr, ja minns innagär enn.
He va Fia, Venla, Hulda, Hilda, Ida å Mari.
Ja kuttra me dåm allihoop, di vaa så glaad å snell,
å åm ja vortt fö näärgaangåt så fie ja me nain smell.3. I Lissbackledon dansa vi mest valin löödaskvield.
Ja pålka me dåm ien å ien å valsa mest me tvoå.
Ja åj va he va roolit tå löödaskvieldan kåm,
å nuu å dåå så haa ja roåd ti ha in moschapårr.4. Ja vext ju tiel, fie betär viet å börja skåå me åm.
He fanns ju flickår jier å täär, di jie ju å di kåm.
Men best e vaa så fie ja sii in rikti utbyss äin.
Ja spraka tiel å tänkt "Åj, va yögon å va bäin!"5. Tå löödaskvieldin kåm, så jie ja just tiit, ni väit,
ja tenkt e ji ful best ja leggär uut e liite bäit.
Men tå ja kåm ti fönstre fram så hööl ja e hon saa
"Åj Kalle puss, å puss, å puss." On haa in anin kaar.6. Ja jie åmkring å va så suur, men så in vackär daa,
så möttes vi på viejin, Maj-Sofi å jaa.
On fråga vann ja nu va sjuuk tå mjuulan hengd så laang.
Ja skåda opp å soåg e on va ong å rask å glaad.7. Vi föödes oåt på viejin häim, he jool vi fläira oår.
Ja arbeta å spaara ti ring å klåck å goål.
Å så in vackär daa så foor Maj-Sofi å jaa
ti staan å skaffa ringan, jie ti prestin å sa "ja".8. Vi lievd ilaag i mytji oår å fie e enda boån.
Fia jenn ji glaad å snell men häit å slaamrar poå.
Maj-Sofi jie froån me hon, on vortt ju kalla häim.
On haa e järtta såm va gått, e fanns noo bara äin.9. Men liive haar sin jilla gång å ja, ja stultar poå.
Ji mee i många glaada laag, e gaar in daa å tvoå.
Ja väit så vääl e Maj-Sofi on vill e ja ska liev
så glaad å nöjd såm ja kan täij dagan ja ji jier.
Text: Martin Nordman
Melodi: Traditionell